mechanic;

Eftersom att man öppnar sig så otroligt mycket och liksom visar sin mest sårbara sida för de man älskar, så riskerar man ju även knivar och stryp grepp runt hjärtat då och då. Är det verkligen värt det?

Ibland måste man väl vara lite självisk också? Eller? Ska man offra sin mentala hälsa då och då för att på något sätt aldrig göra de man älskar ledsna? 

Att göra någon ledsen är ju aldrig kul, men det är ju inte speciellt kul att gå och ha ont i magen eller hjärtat heller, right?

Hm. Det är nog värt att filosofera på ett tag i sängen. Har jag något att göra innan jag somnar i alla fall!